Nu går skam på andra sidan pölen

(2002-03-31)

Den eviga dragkampen mellan nöjesbranschen å ena sidan och teknikbranschen å den andra går vidare. Problemet är piratkopiering och den stora tvistefrågan vad man ska göra åt det. Traditionellt har nöjesbranschen trott att det ska gå att lösa med teknik. Man har försökt att göra så att det inte =går= att kopiera, men man har inte lyckats. Det nya nu är att man istället genom lagstiftning försöker göra så att man inte =får= kopiera.

Men vänta nu lite... "det nya"? Har det inte alltid varit olagligt att piratkopiera? Jo, förvisso, men eftersom det inte har löst problemet vill man nu ha fler lagar. Man vill ha fler människor att ställa till svars. Om någon tillverkar eller säljer en dator eller ett datorprogram som kan användas till att göra en piratkopia vill man att det också ska vara straffbart.

Men är det verkligen så orimligt att konstruera en dator som inte kan piratkopiera, tänker kanske någon här. Är det inte att uppmana till brott genom att låta det vara möjligt? Låt oss därför först lite snabbt studera hur en dator arbetar. Den här texten som du läser just nu är skyddad av upphovsrättslagen. För övningens skull kan vi anta att du bara får läsa den här på hemsidan och inte ta någon kopia av den (fast det får du med den här texten, du får skriva ut och sätta upp den på anslagstavlan nere på Ica om du vill). Kort fråga: Läser du (a) texten på hemsidan eller är det (b) en kopia på din dator du läser? (Du som har fått det här som e-post kan ju låtsas att du läser på hemsidan istället.)

För alla som svarade alternativ a har jag en överraskning. Rätt svar är nämligen b. Det är en kopia på din dator som du läser. Det som hände när du gick in på sidan var att den kopierades till din dators arbetsminne, sedan kopierades den till din dators hårddisk och slutligen blev den kopierad till din dators grafikminne. I samma stund som kopian kom in i grafikminnet visades det på din skärm, för det du ser på skärmen är aldrig någonting annat än det som ligger i grafikminnet. Eller en kopia av det, rättare sagt.

Många kopior blir det. Och var som helst i kedjan av kopior kan du gå in med ett program och plocka ut ett examplar eller två utan att det märks. Hade det inte gått att göra så, skulle det aldrig komma någonting in i din dators grafikminne och därmed aldrig synas något på skärmen, för det är ju så Internet Explorer (och alla andra program) gör för att visa det du vill titta på. Vill man göra så att en dator inte kan användas för piratkopiering måste man alltså kunna styra vilka program som får användas i den och bara tillåta sådana som man med säkerhet vet inte kan användas till att göra kopior överhuvudtaget (utöver att visa på skärmen och spela i högtalarna). För problemet är ju att det inte är någon skillnad på att ta en laglig kopia och på att ta en olaglig. Skillnaden består i vad man sedan gör med kopian...

Det här har nu nöjesbranschen insett och vill därför kunna bestämma vilka program vi ska kunna använda i våra datorer.

Förra torsdagen presenterade senator Fritz Hollings ett lagförslag (som i sin helhet finns att läsa på länken till de amerikanska myndigheterna längre ner) som går ut på just att alla dator- och programtillverkare i USA (såväl professionella som entusiaster) ska tvingas att utforma sina produkter på ett sådant sätt att det inte ska gå att kopiera upphovsrättsskyddat material med hjälp av dem.

Visst låter det vackert att det inte ska gå att göra piratkopior, men hur i hela Härjedalen löser man det i praktiken här ute i verkligheten?

Programmet som jag sitter och skriver den här texten i får tjäna som ett andra exempel. I det programmet kan man skriva vad som helst, öppna vilken fil som helst och ändra precis vad man vill. Det är inget märkvärdigt program, utan ett helt vanligt redigeringsprogram som det finns tusentals olika varianter av. Än så länge. För om lagförslaget går igenom får inte sådana program tillverkas längre. I och med att man kan ändra till vad man vill kan man ju också ta bort ett kopieringsskydd, och den möjligheten ska inte lagen unna oss.

Tänk dig en självsuddande griffeltavla som automatiskt tar bort ord som den tycker är opassande. Eller en bok som går upp i rök när du har läst den en gång. Eller varför inte en bil som du inte kan låna ut till någon?

Datorn kan göra sådana saker utan några problem. Datorn gör redan sådana saker utan problem. Den kan automatiskt rätta fel när du skriver, till exempel. Har du någon gång varit med om att datorn har sagt att du har stavat fel fastän det är rätt? Datorer är konstruerade av människor och är därför heller inte ofelbara. Dock glöms det ofta bort väldigt lätt.

Men låt oss nu gå tillbaka till kopieringsskydd. Varför läggs det inte in om det nu inte är några problem? Jo, det är inga problem att lägga in funktionerna, precis som det går bra att ha automatisk stavningskontroll. Men om du nu av någon anledning inte vill ha stavningskontroll, vad gör du då? Jo, då stänger du av den. Häpp!

Men har inte kopieringsskyddet lite av spelat ut sin roll då om det går att avaktivera? Jo, absolut, skulle jag vilja säga, men i USA vill man alltså ha en lag som gör det olagligt att stänga av kopieringsskyddet -- även om du gör det för att ta en laglig kopia. I praktiken blir därför all kopiering förbjuden. Bränna en samlingsskiva? Glöm det. Lägga in favoritmusiken i den bärbara mp3-spelaren? Glöm det. Tänk inte ens tanken.

Kolla gärna in de kommentarer folk har gett på lagförslaget. Jag har inte kunnat hitta en enda kommentar som är positiv. Det ska bli intressant att se om de kan gå vidare trots folkstormen.
http://judiciary.senate.gov/special/input_form.cfm

Jag önskar det bara vore ett aprilskämt, men lagförslaget är officiellt och finns att läsa på de amerikanska myndigheternas hemsida: (Skriv s.2048 på Bill Number och tryck Search.)
http://thomas.loc.gov/

Är det något problem med länken ovan finns en kopia här:
http://cryptome.org/s2048.txt

Tidningsartikel:
http://www.wired.com/news/politics/0,1283,51274,00.html

Jag tog tillfället i akt att översätta John Gillmores artikel "What's wrong with copy protection?" till svenska. Visserligen skriver jag personligen inte under på allt han säger, men det är ändå intressant och tänkvärd läsning:
http://www.tydal.nu/article/26